I begreppet scenkonst ingår musik, dans och teater. Runt om i Sverige finns små och stora teatrar, scener för dans och musik och kulturhus av olika slag. Alla dessa kan sorteras in under scenkonst-paraplyet.

Alla aktörer inom scenkonsten, från Dramaten till en fri teatergrupp i Umeå, berörs av samma politiska beslut. De stora frågorna för scenkonsten i Sverige idag är följande:

• Finansieringen av scenkonsten

  Inom scenkonsten ryms experimentella föreställningar, kommersiella uppsättningar av populära musikaler, och klassiska pjäser i mer eller mindre traditionella uppsättningar. Alla dessa kan inte finansieras på samma sätt. En del kan leva på sina publikintäkter, andra är beroende av offentliga medel, och för vissa utövare är det nödvändigt att reglerna för sponsring från företag förändras.
• Internationalisering av scenkonsten
  Scenkonsten blir alltmer internationell, något som borde uppmuntras av regeringar och överstatliga institutioner som EU. Men där går utvecklingen ibland i en helt annan riktning. Inte minst är det ofta svårt för kulturutövare från länder utanför EU att få visum till länder inom unionen. Ett exempel från senare år är när den syriske sångaren Omar Souleyman, som skulle ha spelat på festivalen Stockholm Music & Arts, nekades inresevisum. Skälet till detta var att risken att han sökte visum ansågs vara för stor. Att Souleyman inte bor i Syrien, utan i Turkiet, tog man ingen hänsyn till.
• Samverkan i regioner

  Samtliga landsting i Sverige, utom Stockholms läns landsting, ingår i kultursamverkansmodellen. Det innebär att det är landstingen som fördelar anslagen från staten till de lokala kulturskaparna. När dessa landsting väljer att dela ut anslagen i form av projektpengar blir det svårt att bedriva en långsiktig verksamhet. Inte heller kan flera regionala kulturinstitutioner utveckla ett samarbete som spänner över lång tid om en eller flera av dem lever från ett år till ett annat på tillfälliga medel som tilldelas dem för olika projekt.
• Scenkonsten som arbetsgivare

  Konsten har inte bara en roll i samhället som förmedlare av värden och underlag för diskussion och debatt. Konsten, och inte minst scenkonsten, är även en arbetsgivare precis som vilken som helst i privat eller offentlig sektor. Det är viktigt att kulturen kan fungera som en arbetsgivare som möjliggör kulturens och kulturpolitikens uppgifter i samhället.